what doesn't kill you, makes you stronger?
Denna hösten som varit har jag sakta förändrats. Det känns så i alla fall. Jag har blivit mer tolerant mot mig själv och insett att jag inte kan vara Superwoman HELA tiden, hur mycket jag än vill det. Något annat som jag håller på att inse är att jag inte kan förändra andra människor. Jag ser hur jag skulle vilja att andra människor såg pä världen och verkligheten, men de enda som kan göra någonting åt det är de själva. Det är jävligt frustrerande kan jag tala om. Dock ganska skönt när man väl fattar det. På ett sätt är det jobbigt att bara stå brevid och titta på, men samtidigt skönt att slippa ta tag i andras problem. Vilket jag är ganska bra på annars. Att vilja lösa andras problem alltså.
Nu är jag back in Kalmar, och det känns skönt. Skönt att ha sitt eget och får lite space igen. Lite distans det allt det där hemma. Denna terminen kommer bli bra, jag känner det på mig!
/ Jojo
Vill du verkligen vara den Superwoman egentligen då? Är det inte tråkigt?
Om Superwoman nu aldrig delar med sig av sina egna problem eller känslor... Utan BARA lyssnar till andras. Hur kul är det?
Bra att du ska ändra på det! :) Det går åt rätt håll, mitt troll. Bra inlägg!
Jag håller med om att du varit denna "Super"-woman. Men egentligen är du nog påväg mot den rätta superkvinnan nu. Eller rättare sagt, du har förvandlats till superkvinnan denna höst.
Härligt gumman! det är rätta takter:)
Kul att läsa din blogg, vi ses ju typ aldrig så det är lite skoj att veta vad som pågår i ditt liv.
Jag startade oxå en blogg, mrn har precis tagit bort den, det va nog inte riktigt min grej...
Vill folk veta vad jag håller på med så får de fråga! hehe
Iaf, hoppas allt e bra me dig!
**KRAM**