Det är med blandade känslor som jag lämnar Kalmar idag. Många av de som jag har delat korridor med under ett års tid kommer jag inte se till hösten. Vissa skiter jag i, andra är viktigare.
Det har för min del varit ett år fyllt av glädje, nervositet, tenta-ångest, fyllor, break-downs, nya och helt underbara vänner och en rad olika killar.

Jag har lärt mig mycket om mig själv, och om andra. Lärt mig att värdesätta olika saker på olika sätt. Lärt mig att prioritera.

Under året som gått har jag flyttat hemifrån, från den stad och allt jag känner till, till något helt okänt. Skaffat mig ett annat, ett till liv. Det känns lite som att man lever dubbelliv. Här i Kalmar umgås jag med mina Kalmar-vänner, festar och ibland händer det att jag pluggar. När jag kommer hem hem, alltså till Göteborg umgås jag med mina gamla kompisar där och träffar familjen. Jag skulle nog inte påstå att jag är på olika sätt beroende på var jag befinner mig, men att jag lever två helt olika liv.
Detta är lite problematiskt ibland. Omställningen är jobbig tycker jag. Som nu till exempel. Det känns tungt att jag inte kommer träffa vissa av tjejerna på hela sommaren. Å andra sidan kanske det är bra att få längta.


Detta blev typ som ett skolavslutningstal till mig själv, men med andra ord.


I guess that what i'm trying to say is; Jag kommer sakna er tjejer och tycker väldigt mycket om er. Vi ses i höst!


Pussar och kramar