Något som många bävar för är när det vankas släktkalas. Men inte jag. Jag älskar min släkt! Mostrar, kusiner och extra allt i en kaosartad blandning. Min släkt finns alltid där. När det går bra och när det går dåligt. Och när det inte går alls oxå för den delen. Min släkt är helt otroligt stor och vi kallas ofta för familjen taikon av utomstående vänner till familjen. Ingen förstår riktigt hur vi hänger ihop (nä, inte ens vi själva) men det gör liksom ingenting, alla bara är.

Utan min släkt vore jag ingenting <3.