Bland det jobbigaste jag vet är när mina fötter får för sig att bråka med mig. Senaste hände det för några dagar sedan och resulterade i att jag för tillfället går på kryckor och eventuellt har en infektion i stortån. Jävla skit! Som ni säkert förstår tycker jag att detta är skitjobbigt eftersom att det oftast inträffar med så dålig tajming att man bara vill gråta. Nu tänker jag främst på Thailandsresan. Jag ska åka till Thailand på måndag. Vara borta en hel månad. Kommer det att funka? En sak som inte gör mig på bättre humör är när Mia säger: - Jaha, men kommer du kunna bada då?
Då vill man ju bara borra ner huvudet i sanden eller nåt och aldrig komma upp igen. Fattar hon inte att jag tycker att det här är skitjobbigt som det är? Jag blir tillräckligt deppig av att det händer över huvud taget.

En sak som i alla fall gjorde mig lite gladare (eller ja, jätteglad faktiskt) var att en gammal bästis skrev till mig på facebook. Vi har inte umgåtts sen femman, men vi var oskiljaktiga näst sista året på dagis till femman. Vi blev inte ovänner, utan slutade helt enkelt bara umgås. Jag bytte klass och så. Hur som helst så ville hon träffa mig!:) Blir antagligen när jag kommit hem från Thailand.

puss jojo