Kära vänner!

Idag har jag ätit en mysig långlunch med mina kusiner. Nu ska jag strax bege mig ner mot Julias jobb och sedan vidare ut i onsdagsnatten.

Jag sitter och tittar på musikhjälpen som sänds live på svtplay.se. Riktigt mysigt!

Ibland kan jag bli riktigt riktigt ledsen över att jag inte kan ha högklackat. Ärligt talat det finns få grejer som är så snyggt på en tjej som ett par riktigt snygga svinhöga klackar. Därför tänker jag ibland att jag ska köpa ett par löjligt dyra skor som jag kan ha när jag te.x är på middag. Då sitter man ju ändå ner liksom, så då behöver man ju inte gå omkring.

Det känns som att jag håller på med någon slags Jojos wishlist här på bloggen idag. Och det kanske jag gör. Så om någon känner för att ge ett generöst bidrag är det så välkommet. Nu har jag nämligen hittat ett gäng snygga blusar också.

Jag var på bio nu ikväll med min fina morbror och hans fina Tinna. Simon och ekarna såg vi, otroligt fin film! Se den. När vi kom ut från biografen var det fullt med folk som skulle gå på white night på bion, ni vet när man kollar på filmer hela natten innan lucia. Det skulle jag vilja göra någon gång.

Jag har den senaste tiden funderat mycket på det där med ålder. Hur gammal är en kille som är för gammal för mig? Och vem är det som bestämmer det egentligen? Jag har från sjutton- och artonåringar fått höra att jag är gammal. Och jag har alltid från olika människor fått höra både att jag ser äldre ut och att jag beter mig som att jag vore äldre. Många har sett och ser mig nog som väldigt mogen i många lägen och jag är faktiskt rätt mogen på många sätt, kan även jag själv tycka. Sen gör jag självklart saker som är helt hopplöst omogna, som för att på något sätt väga upp för min mogenhet i andra lägen kanske.

Nu åker jag hem till morfar och hänger med mina småkusiner ett tag.

När jag var liten hade jag så sjukt bra tålamod så ni kan inte ens ana. Jag kunde sitta i timmar och fiska krabbor eller pärla. Det har tyvärr (?) inte hängt med allteftersom att jag blivit lite äldre. Vad jag ville säga med det är lite oklart. Kanske tänkte jag att det kunde ha med titeln på inlägget att göra och att det kan bli ett problem i mitt framtida yrke?

Bjuder på en bild från i lördags bara för att slänga in något eftersom att jag inte har bloggat på ett tag.

Jag blir alltid deppig såhär i början av december. Om en vecka är det tretton år sedan min mamma gick bort. Herregud, tretton år! Det är faktiskt inte riktigt klokt. Eller det är ju inte riktigt klokt att hon inte finns längre överhuvudtaget tycker jag. Jag saknar henne varje dag så att jag ibland håller på att gå sönder. Alla speciella saker som vi skulle vara med om och göra tillsammans, och alla vardagliga mindre speciella saker också för den delen som vi aldrig kommer att få uppleva...