Avundsjuka är något av det värsta jag vet. Speciellt när det är uppenbart att någon är avundsjuk på mig. Speciellt när det är Mia som är avundsjuk på mig, för hon är så fruktansvärt dålig på att dölja det. Bara för att hon inte fick en Usa-resa betald för sig när hon tog studenten försöker hon hela tiden få mig att tycka att det ska bli tråkigt att hälsa på morfars syster. "Kommer du verkligen klara av att vara med henne en hel månad?" Ja, det kommer jag. Och för övrigt ska jag inte vara hos henne hela tiden, vilket Mia är mycket väl medveten om. "Ja, men det blir säkert jättekul för dig. Eller inte!" Sådana kommentarer får jag höra från henne HELA tiden.
   Och senast i morse sa hon: "Varför säger du aldrig hej när du kommer upp morgonen? Jag tycker alltid att du smiter undan när du kommer hem och så också". Men det tycker inte jag. Varför skulle jag över huvud taget vilja prata med henne? Och dessutom, när hon kommer hem och vet att jag är hemma kommer hon aldrig in till mig och säger hej. Som sagt, inte för att jag har ngt emot det. Men hon ska fan inte snacka om att vara ohyffsad!
   Jag känner att detta blev ett väldigt argt inlägg, men hon är en sådan glädjedödare. Varför kan hon inte bara försöka vara glad för min skull?