Inatt när jag låg i sängen och försökte sova slog det mig att jag ska åka till Spanien om en dryg månad. Shit. Först då insåg jag nog att det här är på riktigt. Jag ska lämna allt det trygga här hemma för att uppfylla en dröm. Nu är i princip allt klart och alla papper är ifyllda. Det har varit mycket jobb och många möten och blanketter hit och dit. Men nu börjar jag känna att det har varit värt det, och då har jag inte ens åkt än. Självklart känns det läskigt och jobbigt att lämna alla underbara människor hemma i Sverige där jag har byggt upp en trygghet, men jag kommer ju tillbaka och jag vet att jag alltid kommer ha den här tryggheten var jag än befinner mig. Och såklart att det är pirrigt och läskigt, men det är ju en del av det roliga.
Den senaste tiden har jag känt mig otroligt modig och det mina vänner, är en fantastisk känsla. Det handlar bara om att våga.

Puss