Ibland får jag sån fruktansvärd hemlängtan att det gör ont i hjärtat. Jag kan inte lyssna på Maia Hirasawas Gothenburg utan att nästan börja gråta. Oftast är det i pressade situationer som jag känner såhär, när jag helst bara vill sticka hem för ett tag och när jag kommer tillbaka är allt okej igen. Som nu till exempel. Jag MÅSTE klara tentan på fredag. Jag är egentligen inte orolig för att kugga, för det kommer jag inte göra. Men när det är så mycket som står på spel blir jag lätt hysterisk.
Nu ska jag plugga en timma, sen till skolan och fixa diverse grejer och efter det ska jag belöna mig med en shoppingrunda och ev. en tur över till Öland med Emelie.

Ha en fin dag allihopa!
Puss