Jag fick lite dåligt samvete med anledning av mitt tidigare inlägg. Självklart längtar jag hem ibland, även om jag har det svinbra här. Jag ville inte kasta det i era ansikten (det där låter jättemärkligt på svenska va?) men jag vill samtidigt att ni ska veta att jag har det bra här också, och att detta är något jag verkligen behöver och vill göra för min egen skull och att jag såklart inte menar att överge er på något sätt.
När en av mina bästa kompisar Sara (hon är som min storasyster) flyttade till Florida för många år sedan var jag jätteledsen och saknade henne något otroligt. Jag kände mig nästan lite sviken... Sedan flyttade hon till Holland, där hon fortfarande bor och jag saknar henne såklart, men vi har liksom lärt oss att ha ett långdistansförhållande och som jag skrev för ett tag sedan; med vissa människor kan det gå hur lång tid som helst mellan telefonsamtalen och gångerna man träffas, men relationen man har blir bara starkare av det och nästa gång man träffas är det som om det inte gått någon tid alls. Jag vet (utan att jag vill låta som en person med hybris) att det finns många hemma i Sverige som saknar mig väldigt mycket, och till er vill jag bara säga; kom hit och hälsa på för faan!
Sara bodde i USA under flera år (tre eller fyra tror jag att det var) och jag hälsade aldrig på henne. Det ångrar jag bittert idag. Visserligen har jag inte hälsat på henne i Holland heller, men det känns inte lika spännande på något sätt, hon kommer ändå hem till Sverige med jämna mellanrum nu när hon bor lite närmare.

Oj oj, det här blev ju ett ganska pretentiöst inlägg men jag tror att ni fattar poängen, right?

Jag kan kanske locka er med att det är runt 25 grader här just nu (efter klockan 8 på kvällen alltså)?
Så komsi komsi alla mina kycklingar, jag saknar er! <3
Puss