Nu när jag var där i helgen så tyckte jag att det kändes skönt att jag inte bor där längre, men ändå fint att jag kan komma och hälsa på när jag vill. Jag är klar med småstad nu känner jag, nu har jag fått göra det och det var bra. Men när jag satt på Larmtorget (i centrala Kalmar) i lördags eftermiddag klockan tre och inte såg en kotte så långt ögat nådde så kändes det rätt skönt att inte bo kvar där. Sen saknar jag SJÄLVKLART de underbara människor som bor kvar där, men de har jag turen att ha kvar i mitt liv ändå på olika sätt.

Idag har jag varit på universeum med Julia och mina småkusiner Lisa och Klara som är fyra och ettochetthalvt år. Det roligaste tyckte dom var att åka spårvagn från universeum. Inga konstigheter.

Puss