Ett par dagar i månaden (och ja, oftast är det väl kopplat till PMS osv) känner jag mig deppig, ful och bara allmänt ofräsch och nere. Och så är jag på ett jävla humör. Men jag har kommit på att så kommer det antagligen vara ett par år framöver. Så jag tillåter mig själv att må dåligt i en eller två dagar, för sedan vet jag att det försvinner. Jag hade några skitdagar i förra veckan, men igår kväll innan jag gick och la mig (innan tio för övrigt) bäddade jag sängen med rena sängkläder och öppnade fönstret för att släppa in lite frisk luft och imorse vaknade jag tidigt och gjorde en god fruktsallad till frukost. Det är de små sakerna som gör det.