Så kände jag förut idag när stressen stod mig upp i halsen och jag knappt kunde andas. Men sen insåg jag att jag måste skärpa mig, tog några djupa andetag och läste ett blogginlägg som finaste Amanda skrivit om mig (som förövrigt rörde mig till tårar, gråter lite varje dag nu för tiden men jag tror att det är sunt, jag tycker om att gråta, det känns förlösande). Oj jäklar vilken lång parantes det där blev, det hade inte funkat i en akademisk text kan jag tala om. Men vem bryr sig om hundra år? Antagligen ingen alls... Och nu svamlar jag känner jag. Bäst att jag återgår till min rapport där svammel gör sig alldeles utmärkt. Ha en fin onsdagskväll peeps och happy halloween för tusan! Ni som ska ut ikväll kan väl dricka ett glas vin extra för mig? Puss